till sommaren
tills klockan slår 21:30 ikväll
tills jag vet

Dont dream your life, Live your dreams. Dax?

nej, nu får det bli en promenad.

Inte okej att det börjar snöa IGEN. Jag vill ju ha sommar.

Nej, Blunda.. Jag ser en grön äng, massa blommor.. fåglar som kvittrar. Japp, där är jag nu.

Seriöst. En värld utan pengar = en bra värld. Det är i alla fall min tanke. Det som ger mig mest ångest, stress och dåligt humör är just pengar. På andra plats kommer bittra människor.
Fan man har ju ångest när man har pengar, inte har pengar, just fått lön, veckorna innan lön.



Nej, avskaffa pengar eller ge mig en mille eller två.

finner jag mig själv sittandes här framför datan med en filt runt mig och ögon som måste kämpa för att hållas öppna. Anledningen till detta är att jag fått för mig att jag inte kommer kunna sova, så varför försöka lixom? det vore ju onödigt. Typ slöseri med tid. Så jag sitter kvar här, en liten liten stund till. Bara för att.

Jag tror jag är i trotsåldern, och den enda som drabbas är jag. Lönt? njaae. Tveksamt asså. Fast visserligen, lär bli kul att betjänas och jobba med en zombie/övertrött och hyperaktiv Sofi imorgon. I'm doing it for you Maxi. Mahahaa.

Nej enough med pscyho-övertrötthets snack. Blir ju nästan läskigt.

Så över till något annat. Jag kikade på Rocky-filmen igår och neej, inte den med Sylvester Stallone i bandana. Utan en filmatisering gjord av serien Rocky. Det var 13 stycken 2 minuters avsnitt. Sista avsnittet har verkligen klistrat sig fast, det var så wierd och så jävla stört. Men otroligt underhållande på något främmande och aningen skrämmande sätt.

Rocky och hans tjej ligger i sängen och snackar. Eller rättare sagt Rocky snackar och tjejen anstränger sig för att inte lyssna. Rocky babblar på om hur svårt det kommer vara att tillfredställa sig och sin partner när man är i 50års åldern, något om att det då krävs lack och läder och liknande. Sen kommer han in på sin ultimata sexfantasi - han, hans tjej, och tjejens syster. Detta gör tjejen uppmärksam och anigen upprörd. Rocky frågar då vad hennes ultimata sexfantasi är. Hon tvekar först men säger sedan: - Jag skulle vilja mala ner dig i en köttkvarn och sedan slaffsa runt i det.

Bland det stördaste. Men sjukt nog roligt också.

Och som avslut på detta inlägg, lite visdomsord från en vis gubbe med skägg (vet ej vad snubben heter men han var med på svt igår..) "Gnälla är som att be för det du inte vill ha"

GODNATT.

A CHANGE. Jag tror jag är en människa som konstant behöver förändring. Det behöver inte vara stora saker, det kan räcka med något så simpelt som att möblera om ett rum eller en ny frisyr. Men jag behöver det. Det får mig att må bättre, av någon anledning. Sen vad det beror på har jag ingen aning om. Men har ju nyligen gjort en större förändring. Nämnligen flyttat från tryggheten i min relativt nyfunna stad, Fagersta, tillbaka till my old hoods, Stockholm. Med den flytten har det kommit väldigt mycket nytt. Bl a nytt jobb, boende, vänner. Allt har hittills känts positivt. Det har gjort mig gladare på något vis. Men nu känner jag för något nytt igen. Det har ändå gått 3 månader sen flytten.

Och eftersom jag fortfarande trivs med jobb och boende här, så känner jag mig inte riktigt redo för ännu en flytt. Så tänker mig något litet. A small change. Då kom mina tankar till en tatuering. Har funderat länge på vad och var jag vill tatuera mig. För en har jag alltid velat skaffa. Men har inte kommit på något passande, så har lagt det lite på hyllan. Men nu har jag eventuellt kommit på en :) Sen tänkte jag även klippa mig. Kort. Tänk dig Carrie Bradshaw när hon klippt kort. Fast kanske lite längre. Jag måste fundera på det där, men tänkte i alla fall boka klipptid. För att få fart på det lixom. En kortare frisyr skulle passa bra till placeringen av tatueringen också. Detta är genomtänkt ska ni veta ;) eller nåt.

att man vissa dagar, stunder, får världens lust att göra vissa saker. Andra dagar känner man inte för att göra någonting. Som nån sorts energi som kommer över en, och allting - till och med städa, kan verka kul. Det är bra märkligt. Idag har jag i alla fall den där sortens energi. har dammsugit, torkat golv, varit och handlat, rensat tre garderober och nu bloggar jag. Har inte haft lust med något av det sen jag vet inte när. Har verkligen fått "kämpa" för att komma på något att skriva här. Nu vill jag bara skriva inlägg efter inlägg. haha. Det är bra skumt alltså.

Tror det har lite att göra med att jag varit sjuk. Fy vad jag hatar att vara sjuk. Man är så lelös, hjälplös och har noll ork. Till och med sova/vila kan vara ansträngande. Så har väl fått någon form av överskottsenergi nu när jag blivit frisk (eller är på g i alla fall). Jag klagar inte ;)

Jag funderar stark på att köpa en kamera. Vill verkligen börja fota. Har tänkt på en systemkamera, men har nog kommit fram till att jag nog ska vänta lite med det. Satsar istället på en billigare vanlig digitalkamera. For now. För att lixom inte lägga ner för mycket pengar på det på en gång. Digitalkameror nu förtiden är ju också väldigt bra.
..Och allt är ju bättre än min 2mpx mobilkamera. Om man säger så.

  

 

En jobbig känsla har kommit över mig. Vet inte riktigt vad det beror på. Förhoppningsvis är det bara tillfälligt och beror på höstmörkret eller något. Men det är som en ständig stress-känsla? som att ingenting känns helt bra. Som att jag väntar på någonting. Men jag vet inte vad, men jag är grymt frustrerad över att "det" inte sker. Och börjar inse att det kanske är jag som missat göra något som jag borde. Suck.

Det är som att .. som att jag måste iväg. Jag måste göra något konkrekt. Något meningsfullt. Eller åtminstone ha en genomarbetad plan. Ett mål.

För jobba, äta, sova börjar kännas aningen banalt.

• Att grannens tv är placerad så att jag kan se den när jag diskar
• Gratis-frukten på jobbet
• Solen, som även tittar fram lite titt som tätt nu under hösten/vintern
• När den där favoritlåten dyker upp just när man tänkt byta till den
• När man vaknar en tidig morgon, innan klockan ringt och känner sig utvilad
• När man är sådär jättegodis sugen, och hittar en halv chokladkaka i ett/en skåp/väska
• Oväntade sms från oväntade personer

thats that.

Maybe six feet, Ain't so far down

Jag har lagt märke till en sak.
När jag bodde med Sandra i trean i Fagersta, fick vi ett gäng blommor av hennes mormor/farmor. Alla dessa blommor
var den gröna sorten, de sk lättskötta blommorna, men på något vänster lyckades vi ha ihjäl varenda en av dessa
stackars blommor. Helt seriöst. Tror det var 2 vid liv efter ett halvår med oss, och då ska jag tillägga att vi säkert fick
en 20 blommor..

(när jag skriver blommor här menar jag krukväxter, inga kvistblommor alltså.. bara för att tydliggöra..)

Men nu har jag upptäckt - mina blommor lever! och jag har ändå bott här i 2 månader. Detta är en sensation,
som såklart kräver bildbevis. 

Detta är orkidén som jag fick i inflyttningspresent av Jennie. Var tvungen och fråga henne om den var i plast eftersom
den klarat sig så otroligt bra. Men den är äkta, har t o m kommit nya blommor!


Observera den långa gröna kvisten som växt ut på vänstersidan. Helt amazing!


Denna röda blomma upptäckte jag idag (därav detta otroligt intressanta blogginlägg) en blomma har ploppat upp!
Trodde inte ens att denna växt blommade. Men tydligen.

Så slutsatsen av denna genomgång är att jag faktiskt har gröna fingrar, trots allt!

Ibland är det inte lätt. Typ ungefär dom gånger när det är svårt. Speciellt dom gånger man ska ta beslut. Hur kommer det sig egentligen? Så fort man ska bestämma något, helt, finito, this is it, ja då ska det helt plötsligt bli jättesvårt? Det är en bra skum ekvation det där.

 Det behöver inte ens vara ett livsavgörande beslut. Det kan gälla vad du ska ha på dig en utekväll, vad du ska ha med dig i matlåda till jobbet, om du ska ta pendeln eller tunnelbanan. Vad det än gäller så är det alltid lika svårt. I alla fall för mig. Bra skumt det där alltså.

Det drygaste är när det kommer till beslut, som man vet att "detta är rätt, gör så!" men gör man så? nej, klart fan att man inte gör. Tvärtom - det är nog mitt livsmotto. Hmm..

Haha.. Vet inte alls vad detta blev för inlägg. Men men.. Så får det bli ibland, när man jobbat fm-helg på maxi med på tok för lite sömn och på tooook för mycket handlande kunder.

Peace out! or something.

Tycker faktiskt att hösten känns riktigt mys nu. Jag tänker mig lixom, mysiga mössor, löv i röd-gula färger, öppen spis, sex and the city-kvällar, långpromenader och te.
Känner för en riktigt feel-good-kväll. Bara mysa och ta det chill. Jenniie? vad sägs, lite sex and the city-marathon? :)

åh. Var ut på en promenad tidigare idag i det fina vädret. Var ju bara tvungen när solen titta fram.
Visste inte alls att det var så fint här! I like riddersvik asså.



Riktigt fint! Nej, nu ska jag springa till bussen. jobbtime.

Imorgon. Sen bor jag inte i Fagersta längre. Känns lite sorgligt faktiskt. Kommer ju sakna så mycket här, framför allt människor då. Staden i säg är väl inte så mycket att hurra för. Men all my friends, I'm gonna miss you all!
Men ändå, det lugna. skogen. Att ha nära till alla vänner, gångavstånd. haha, greenman fan.

Men jag kommer tillbaka, tro inget annat! :)

Idag blev det en sväng till Avesta, mest för att göra nåt. Hitta inget, men var i trevligt sällskap och fick god lunch!

Nej, nu ska jag kika tv och äta toast skagen.. nyss åt jag bakpotatis med skagen..
det gäller att variera sig.

Så, so long! Kommer sakna er alla, men är tillbaka fortare än ni anar ;)

Nästa gång jag skriver är jag sthlmbo igen. Yees.