Kan ju inte påstå att saker gått min väg idag.. När jag skulle till jobbet imorse, upp klockan 5, pigg som en lärka, så när jag står på stationen i barkarby och väntar på tåget så märker jag att något fattas. Min påse med matlådan är gone. What to do lixom? Jag kommer på att den nog ligger på bänken inne vid spärrarna. Precis då kommer tåget och precis då inser jag att jag lagt mina nycklar i den påsen också. Smart ass. Så kutar på som en dåre (har ju gått till mitten av tåget) och hittar påse, kutar tillbaka.. och just då, i den sekunden stängs dörrarna. Jag står utanför. Jahopp.
Ska dessutom öppna i Infon, första gången själv. Så inte direkt perfekta dagen att komma försent på. Ringer till Maxi och berättar att jag blir sen, lyckades komma ner till stämpelklockan ombytt och klar 07.06. Så snabb var jag i alla fall. Men har ju noll rutin på infon så känner mig lagom stressad. Börjar med fel grejer (för att en viss person sagt åt mig att börja med det.. suuuck) så hinner inte med att fylla på tobak och snus.

Men nu vet man det till nästa gång. Man lär sig något nytt varje dag ;)

Precis innan jag skulle hem lyckades jag även mata in kundens hundring i Svenska spel maskinen, inte riktigt där den skulle vara. Men det var ingen större fara. Insåg mest hur trött jag var och hur stort behov jag var av att sluta :) På tåget hem satt jag och filosofera i min egna lilla värld. Satt och tittade ut. Såg att tåget stannat. Tänkte inte så mycket på det. Började kika mig runt ute, såg ganska bekant ut. Så kom jag på - är ju på barkarby station. Kanske ska kliva upp. Första gången jag verkligen varit riktigt nära på att åka vidare. Man är som i en annan värld med musik i öronen.

Såg just ett avsnitt av Raw, fan vad jag gillar det btw måste verkligen se det live någon gång :) Men i alla fall.. till saken, I det avsnittet var Thomas Järvheden med och ståuppade. Han började snacka om sin hiss-skräck och en historia han fått höra. Om en kvinna i USA som fastnat i hissen på sitt jobb. På en fredag, fredagen innan en veckas ledighet. Så ingen skulle komma till kontoret på över en vecka. Hon satt i den där hissen och överlevde genom att äta sitt eget bajs. Fy fan vilken sjuk historia asså, kan inte släppa det. Äta sitt eget bajs? bajs över huvudtaget? Vad krävs för att klara det? Huuaa.. En nära-döden-upplevelse I guess..

---